Flugan och Fågeln

En monolog om flygförsök, krascher och äventyr.

 

 

 

 

Texten skrevs som en kärleksförklaring till Mikael och framfördes vid invigningen av vår teater.

 

Det var en gång en fluga med stora ögon som såg allt, utforskade allt hon stötte på i sitt lilla liv. Hon var som alla flugor närgången i sitt undersökande. Hon snurrade runt bland kossor, bulldoggar, winerkorvar, ansjovisar och svettiga armhålor. Hennes fasettögon såg åt alla håll samtidigt och hon visste alltid var alla runt omkring henne befann sig och på så sätt räddade hon sig undan, flugsmällor, uttorkning och svältdöd många gånger, just genom att hon var så bra på att se sig för.

Och eftersom hon hade sådan koll på andra började hon förstå vad hackspettars hållning stod för och vad den uppblåsta grodans ansiktstuttryck betydde och hon kunde tolka undertexten i skators skrän, ja hon blev en teckentolkare. Hon sökte sig bort från mörkret mot ljuset och hon gillade det feta, klibbiga i livet.

Men så en gång när hon var lite övergödd sökte hon sig av en tillfällighet, om det nu finns tillfälligheter, in i en kyrka....